Vi tog vägen i två etapper. Först Grenoble – Castellane.
Därifrån först en rundtur runt Gorges du Verdon, ”Europas Grand Canyon”, och sen vidare ner till Frejus via Grasse.

Denna väg är svår att beskriva med ord. Så vi börjar med en bild på stugan från den franska bondgården som vi utgick ifrån.

Vi åkte vägen ”åt fel håll”, för Napoleon tog sig från franska Rivieran och norrut mot Lyon för att försöka återta tronen. Varför han valde denna otillgängliga väg var för att slippa möta regimens trupper. Men denna blog handlar inte om detta utan vilken hissnade väg detta är.

Vägen går som sagt i otillgänglig terräng. Höga berg och djupa dalar. Smala vägar med turister, yrkestrafik (lastbilar) och galna fransmän som inte tillämpar ecodriving för 5 öre. Även om det är lite stressande att möte en stressad (iaf vad det verkar på tempot) fransman eller fransyska på en smal serpentinväg, så är det ibland mer skrämmande att ha frugan i sätet brevid sig då det kommer plötsliga skriv och häftiga kroppsrörelser vid (illa) valda tidpunkter. (Läs möte i trånga passager.) Men utsikten och vägen är en upplevelse jag varmt rekommenderar. Vi såg också oväntat många cyklister. Galet bra backträning!

Det är som sagt svårt att beskriva denna väg. Det är nästan så man tröttnar på alla hissnande intryck. Man försöker fota, men svårt att göra intrycken rättvisa så ibland gör man som på den gamla tiden. Upplever utan en telefon eller kamera framför ögat och bara försöker uppleva! Ibland är det nästan så fokus hamnar på att fota/filma för att ha kvar minnen och det behöver man, men när man fokuserar på det så missar man också något där och då. Upplevelsen blir inte lika påtaglig som den kunde blivit.

Så kort sagt. Detta är en upplevelse jag rekommenderar!