Vi valde att lyxa till det med hotell första natten på hemresan efter att ha bott på diverse airbnb boenden hittills. Vi (läs Therese) hittade ett hotell en bit norr om Gardasjön vilket kändes som ett lagom avstånd. Ett ”prisvärt” hotell uppe i bergen lät ju bra. Sagt och gjort, vi bokade och slog in det på gpsen. Och resan gick uppåt genom vackra landskap på slingriga vägar.

Väl framme på hotellet mötte vi ett annat sällskap i foajén som försökte checka in men där fanns ingen personal. Efter en stund dök det upp en man som inte kunde engelska. Vi fick våra nycklar och han behövde våra pass för incheckningen men kunde inte göra det utan behövde vänta på bossen som skulle komma om någon timme. Kändes lite olustigt att lämna passen där men han försäkrade att det var okej och att vi skulle komma tillbaka senare.

Vi fick 2 familjerum med en dubbelsäng och en våningsäng i varje. Barnen tog ett rum och fördelade sig att sova i varsina sängar efter att under de senaste snart 3 veckorna ha behövt fördela sig så att 2 st har delat säng på varje ställe. Plötsligt började det tjuta från brandlarmet i korridoren så vi tog oss ut. Väl där stängdes larmet av.

Vi tog in den packning vi behövde och gick tillbaka till rummet där vi åt vår medhavda middag. Båda rummen hade balkong så vi kunde äta middag med en vacker vy framför oss!

Resten av kvällen spelade vi spel och besökte med jämna mellanrum foajén för att checka in. Vi fick veta att varmvattnet inte fungerade men nån manager såg vi inte till. Efter ett par timmar hittade vi honom till slut och han pratade engelska men verkade inte heller ha tid att checka in oss. Han hänvisade oss till att återkomma om ytterligare någon timme men vid det laget hade vi tröttnat och ville göra oss iordning för kvällen så han ordnade det ändå. Puh, tänk att det kan vara så svårt att få checka in!

Vi la oss med planen att äta en tidig frukost och komma iväg i tid. Kl 03.21 väcktes vi alla av att brandlarmet drog igång igen. Ute i korridoren mötte vi andra gäster som förvirrat undrade vad som hände. Larmet slogs av innan vi hann gå ut men både barn och vuxna hann vakna ordentligt och bli lite skärrade. Vi la oss igen för att 10 min senare återigen köras upp av larmet. Fick då veta av en granne som ringt till receptionen att det var någon som rökt på rummet men att det var lugnt. Samma procedur igen med att förklara läget för barnen och sedan lägga sig igen. Men då var det inte lätt att somna om. Blev ytterligare någon timmes sömn så småningom innan det var dags att gå upp. På morgonen möttes vi i alla fall av en mäktig syn från balkongen.

Vi packade ihop oss och gick ner för att äta frukost innan avfärd. Frukosten var italiensk och bestod av en croissant fylld med marmelad eller marmelad (bra variation…!) och kaffe eller kaffe (okej, det fanns olika varianter av kaffe). En kopp te kunde han dock ordna. När vi frågade om det fanns croissanter med chokladfyllning vilket barnen föredrar erbjöds de en glass till frukosten. Och när vi efterfrågade något annat än kaffe att dricka, typ varm choklad, hänvisades vi återigen till glassen. Men sen erbjöds de ändå varm choklad med mjölk. Den var tjock som chokladsås och inte så söt som oboy men gillades av 2 av 3 barn i alla fall! Det kan verkligen ställa till det med språkförbistringar!

Summa summarum så är det kanske inte ett hotell jag skulle besöka igen eller rekommendera men det är en upplevelse vi inte kommer glömma i första taget!

När vi lämnade hotellet hade vi 41 % batteri i bilen. När vi tagit oss ner för berget hade vi 48 %. Det är ett tydligt tecken på att vi bott högt upp och det är ju praktiskt att bilen laddar upp sig själv!